YOU MAKE IT REAL FOR ME
För några dagar sen läste jag en blogg om att vara ledsen, deppa, tycka synd om sig själv osv..och självklart ska man få tycka synd om sig själv och få vara deppig eftersom alla mår dåligt ibland, men sen måste man lära sig att gå ur det där, man måste kunna stänga av det dåliga, när man har fått varit ledsen och tyckt synd om sig själv och mått dåligt så måste man komma ur det jobbiga/tråkiga och börja må bra.
Jag har ofta gjort det jobbigare för mig själv, har tyckt synd om mig själv allt för länge, sen har jag fastnat i det dåliga för jag inte tog mig ur det i tid. Jag väntade för länge sen gick det inte att komma ur, det är som en kofta tex, som jag har på mig när jag mår dåligt, sen när jag tar av mig den så mår jag bra igen, då kan jag glömma allt det dåliga. Men istället för att må dåligt ett tag så låter jag koftan sitta kvar, jag går runt och mår dåligt dag efter dag, sen när jag nästan inte har nå krafter alls och det känns som jag har ramlat längst ner på botten och måste ta av mig koftan för att kunna ta mig uppåt igen, då går det inte. Den sitter fast där och jag får inte av mig den alltså mår jag dåligt hela tiden, dag ut och dag in mår jag dåligt. Det är ett misstag som många gör, även jag.
Det jag vill säga med det här inlägget är att man ska tycka synd om sig själv och må dåligt men sen måste man kunna stänga av det dåliga och det jobbiga och sen må bra igen, ta av dig koftan i tid innan den fastnar på dig.
Kommentarer
Trackback
