MINNEN SOM ALDRIG FÖRSVINNER



Ska sova i moas rum inatt för jag har sett fööör mycket filmer för att våga sova i källarn själv nu när ingen är hemma.

Sitter och lyssnar igenom min gamla spotify lista, gud vilka minnen som kommer upp.
Nästan så att jag kan börja gråta. Jag saknar, Ångrar, Älskar.
Men för det mesta är det lugna låtar som jag deppade till, jag kommer ihåg vem jag skrev med till vilken låt, vem som fick mig på vilket humör, vad jag gjorde, hur jag mådde. Musik påverkar en person så himla mycket. Det är sjukt hur mycket som fastnar i huvudet. Jag var nästan lite "emo" ett tag, tyckte synd om mig själv och grät varje dag. Den personen som alltd fanns vid min sida då finns inte där nu men jag är inte sån person längre, jag har slutat deppa över allt som händer hela tiden, för man orkar inte med det i längden.

Allt som kommer upp av låtarna och alla minnen som kommer fram skulle jag ju inte vilja komma ihåg precis men mycket av det är fina saker också. Men det var mest när vi bodde i hofors, jag deppade så himla mycket då och ärligt talat så vet jag inte varför, men jag satt där på gården i min stuga och lyssnade på mina låtar och skrev typ med en person som fick mig på bra humör och sen kunde humöret ändras på fem sekunder, men den personen jag alltid höll kontakten med då har jag tappat kontakten med helt nu vilket är synd. Mycket kan ändras på kort tid. Nu har jag fler folk omkring mig men det känns ändå inte lika bra som det gjorde då. Men sånt får man ta, nu mår jag bättre iallafall och nu ska jag börja leva. För först nu känner jag mig fri och levande. Nu ska jag ut, bryta mot regler, ha kul, göra sånt som jag absolut inte får göra och det bästa, njuta av det. För det är väl det man ska göra när man är tonåring, eller hur? Man kan inte sittta inne och deppa över små saker som jag alltid gjort. Ut och lev, ha kul! Man vet aldrig hur lång tid man får så ta vara på varje dag.

Nu blev det mycket text men ni måste inte läsa, huvudsaken är att jag fick skriva av mig lite grann även fast jag skulle kunna skriva mycket mer så slutar jag nu annars kommer jag somna framför datan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0