Bättre än någonsin

Jag saknar den du var och den jag blev tillsammans med dig.


MINNEN SOM ALDRIG FÖRSVINNER



Ska sova i moas rum inatt för jag har sett fööör mycket filmer för att våga sova i källarn själv nu när ingen är hemma.

Sitter och lyssnar igenom min gamla spotify lista, gud vilka minnen som kommer upp.
Nästan så att jag kan börja gråta. Jag saknar, Ångrar, Älskar.
Men för det mesta är det lugna låtar som jag deppade till, jag kommer ihåg vem jag skrev med till vilken låt, vem som fick mig på vilket humör, vad jag gjorde, hur jag mådde. Musik påverkar en person så himla mycket. Det är sjukt hur mycket som fastnar i huvudet. Jag var nästan lite "emo" ett tag, tyckte synd om mig själv och grät varje dag. Den personen som alltd fanns vid min sida då finns inte där nu men jag är inte sån person längre, jag har slutat deppa över allt som händer hela tiden, för man orkar inte med det i längden.

Allt som kommer upp av låtarna och alla minnen som kommer fram skulle jag ju inte vilja komma ihåg precis men mycket av det är fina saker också. Men det var mest när vi bodde i hofors, jag deppade så himla mycket då och ärligt talat så vet jag inte varför, men jag satt där på gården i min stuga och lyssnade på mina låtar och skrev typ med en person som fick mig på bra humör och sen kunde humöret ändras på fem sekunder, men den personen jag alltid höll kontakten med då har jag tappat kontakten med helt nu vilket är synd. Mycket kan ändras på kort tid. Nu har jag fler folk omkring mig men det känns ändå inte lika bra som det gjorde då. Men sånt får man ta, nu mår jag bättre iallafall och nu ska jag börja leva. För först nu känner jag mig fri och levande. Nu ska jag ut, bryta mot regler, ha kul, göra sånt som jag absolut inte får göra och det bästa, njuta av det. För det är väl det man ska göra när man är tonåring, eller hur? Man kan inte sittta inne och deppa över små saker som jag alltid gjort. Ut och lev, ha kul! Man vet aldrig hur lång tid man får så ta vara på varje dag.

Nu blev det mycket text men ni måste inte läsa, huvudsaken är att jag fick skriva av mig lite grann även fast jag skulle kunna skriva mycket mer så slutar jag nu annars kommer jag somna framför datan.


"Lycka är ett tillstånd, inte ett mål"



Man säger att man blir lycklig så fort man får en speciell grej, det perfekta huset, en häst, mycket pengar, en kille.

Men lycka är inte när man får nått, det är ingenting som kommer bara för att man får en sak. Lycka kommer och går och så kommer det alltid att vara. Så man måste tänka det på det sättet. Jag vet att jag själv ofta tänkt så, att om jag bara skulle få se ut som henne eller bara ha den garberoben som hon har eller om jag bara fick den hunden. Men man kan inte tänka så. För när man har allt det då kommer man fortfarande ha dåliga dagar, dagar då man inte orkar någonting när man känner sig ful och äcklig och när man blir irriterad på allt och alla och även när man har allt då kommer man sikta mot ett nytt mål som man tror kommer göra en lycklig istället för att bara leva i det man har, man även dom som har allt kommer känna sig som vem som helst, såna dagar har alla, till och med dom som har allt som man själv vill ha. Man kan inte köpa sig lycka, men man kan göra sig lycklig genom att bara leva, göra alla saker så bra som möjligt och se allt dåligt på ett bra sätt. Det finns mycket små saker som kan göra en lycklig, så man ska ta vara på dagen och göra den så bra som möjligt och bara leva. Man kan inte sitta och vänta på att något ska hända eller på att få nått som ska göra en lycklig, det funkar inte så. Jag vet att många fler än jag tänker som jag alltid gjort, men jag har förstått det nu, att man inte kan gå runt och vänta på nått som kanske aldrig händer, man kan inte gå och vilja ha nått och tänka att när man nått det "målet" så blir man lycklig. 

"Lycka är ett tillstånd, inte ett mål"
Tänkt på det, lev i nuet och gör det bästa av dagen.



MITT HJÄRTA

Jag kommer stå vid din sida genom allt, vad som än händer.


LOST IT ALL

At first you loved me, I didn't care, it was fun. You were beautiful, not as much in your body as in your smile and your all-loving nature. I got addicted to your attention but I wasn't ready for the closeness. At last i surrendered, and that is the story of how I lost it all.


How do you stop punishing yourself?






RSS 2.0